mikaela var det här ja

Igår utforskade jag och Maja London. Vi hade en regel: att undvika Oxford Street. Den lilla gatan kan vi ju redan. Kollade in andra, kanske inte riktigt lika kända, mysiga gator och gränder istället. Himla trevligt. Det är ju där alla roliga affärer och skivbutiker finns. På den inte så lilla gatan Charing Cross hittade vi en jättebillig och bra skiv/filmbutik. Fopp. En av gränderna platsar väl dock inte direkt i kategorin ”mysig” eller vad sägs om strippklubbar och öh… ”vuxen-affärer”?

Mat på kinarestaurang blev det också. Mums. Sedan hamnade vi plötsligt på oxford street i alla fall. Det går uppenbarligen inte att undvika… där hittade vi en liten vagn som sålde våfflor. Det ni, en vagn som säljer våfflor! Det blev varsin våffla med smält choklad. Fruktansvärt onyttigt. Men vi har ju ändå gått en massa idag sa vi och tog bussen tvåhundra meter, så vi skulle komma längre upp på gatan. Tanken var att avnjuta våfflorna vid Themsen. Men vi kunde inte hålla oss och bestämde oss för att gå till en närliggande park istället. Dessvärre gick det inte att komma in i parken. Kanske var det bara en väldigt stor trädgård?

Inspiration till rubriken? Jag och norrlänningen (mest jag) tyckte att det behövdes lite smeknamn på sköna ställen här i London… bland annat ”piccan” = Piccadilly. Öh… ja… inte helt klockrent kanske. 

Titta skylten ankan! TITTA!

Vi fick apelsin efter maten på restaurangen. Underbart gott.

Maja slukar våffla. 

En halv Mikaela med våffla. Jag har klippt lugg förresten. Råkade se mig i spegeln härom dagen och tänkte "nämen, det här ser ju inte helt bra ut" Och så tog jag en sax och kapade håret mitt. Lite grann bara. 

Vi såg en groda. Och grodan såg oss.